onsdag 16 maj 2012

Även små djur sätter sig i hjärteroten

Jag erkänner glatt och villigt att jag mutade min yngsta telning med en hamster för att övertala henne att byta skola. En råttjävel kan det ju vara värt liksom? Vad jag INTE räknade med var hur fruktansvärt fäst jag skulle bli vid nämnda råttjävel- denna fina, söta lilla nyfikna hamster som kom skuttande när jag pratade med henne och som blev lika mycket familj som de andra djuren. Den lilla näsan som vädrade mot mig när jag gick förbi, de små skutten när hon gömde mat och hennes otroliga nyfikenhet på de läskiga kattbestarna som satt vid buren och spanade in henne, hon var inte ens rädd?


Ikväll fortsatte vår lilla Lajka till hamsterhimlen=( Och jag saknar henne!

6 kommentarer:

  1. R.I.P Lajka......
    Kram från Hampes matte som grät floder när han gick hädan.
    (Guldhamster var han Hampe:)

    SvaraRadera
  2. Åh nä. Hoppas Lajka kommer till den bästa av alla hamsterhimlar! Kram

    SvaraRadera
  3. Åhh lilla liv..Ja, dessa små som stora gör sina egna små rum i våra hjärtan...kram på dig fina!

    SvaraRadera
  4. Vår Gucci (sibirisk dvärghamster) väntar på Lajka, han kommer ta hand om henne!

    Det är så, hur små de än är så fäster man sig vid sina husdjur.
    De griper tag om ens hjärta och sliter ut en liten del av det när de går vidare.
    Man blir lika paff, förvånad och sorgsen varje gång!

    KRAM!

    SvaraRadera
  5. Vi har haft en handfull hamstrar och jag har nog gråtit lika mycket som barnen över dessa små djur som skänker en glädje.
    Stor kram till dig

    SvaraRadera

Vassego, här är Pratpinnen!